Orka!
Haha.. ja denna morgon var ju ganska trevlig iaf, fick besök av stor stockholm idag.. släktingar så klart då:) Blev lite fika och en hel del kaffe. De blev många disskusioner om min kära far, om vad han har gått igenom. Efter att vi alla var överens om att han inte hade alla hästar hemma så la jag upp då han misshandlade mig. Jag minns allt som om de hade hänt idag. Jag vet än idag inte hur många ggr han slog mig. jag minns bara hur jag mer och mer blev besviken, hur han varje gång sa "förlåt". Många ggr så har jag funderat vad de var han sa förlåt åt? Var de tills nästa gång han skulle slå mig? Kollar man på hur farmor ser de så ska jag ha provoserat fram allt. Är de provoserande att be sin far att stänga av ett spel som man ska låna ut till en kompis? Speciellt om man ber snällt. Svaret jag fick då var en kjäftsmäll rakt i ansiktet. Hade det inte för min Farbror som röt i åt honom att skulle han röra mig igen, så var de sista gången han skulle göra de. Dom orden vägde tungt hos honom då. Ärligt talat så vet jag inte om jag skulle ha varit levandes idag om de inte var tack vare min farbror. Att få lite kärlek av sin far är inte mkt begärt tkr jag då. Jag kanske har fel?
En sak vet jag iaf. Jag kommer aldrig förlåta honom för de. Slå en tolv åring! Nej du!
Dagen jag blir fader så kommer jag ge allt för mitt/mina barn, jag vet vad gott och ont är. De jag har upplevt under min barndom kommer inte mina barn att få vara med om. Jag ska vara den förälder jag aldrig har haft. Ingen kommer få skada mina barn.


Under denna dag så satt jag och funderade över vad jag skrev till tifa på sms, över att mitt sökande på den jag ska älska nu och för alltid var funnen!
Hur kunde jag vara så blind genom att tro detta. Min andra hälft som hon skrev och som jag oxå kände/känner. Vilket skämt! Hon kanske kände så då men frågan är om hon gö de idag? Mina känslor ligger lika starkt kvar än idag, min andra hälft = ja jag känner de.
Jag lovade henne att detta skulle bli den sista gången jag försökte med ett förhållande. Tro mig de är det oxå.
Ingen ska behöva bli en tröst tjej, inte från min sida iaf.
Att jag sörjer idag är inget ovanligt, gråter en skvätt varje dag fortfarande. Många ggr så kan jag se i min farmors ögon, hur ledsen hon blir över att se mig ledsen. Förlåt farmor, ett ord jag har sagt varje gång jag har gråtit då hon har tröstat mig.
Tro mig rätt nu, jag svartar inte ner dig alls nu. Jag bara skriver över vad jag känner och hur jag hanterar det. Vem vet det kanske finns någon som går igenom samma sak.
Nee livet suger utan dig hjärtat. De gör de. Känner mig helt livlös, helt tom, jag känner mig som ingenting.
Din spåtant då? känner du att detta var ditt största misstag? Jag tror hon menar att det var någon annan, eller de kan ju vara ett annat ex till dig. Sånt man aldrig vet om. Ödet väljer sin väg inte personen i sig.
De gröna rummet du beskrev där du skulle vänta på mig, vart är du då när jag behöver dig? Ingen fara hjärtat jag står och väntar fortfarande. så dum/snäll som jag är.
Men älskar man någon så varför ge upp? ska jag behöva vänta tills nästa liv så gör jag de. Allt för dig hjärtat du med ögon som safirer, ett hjärta av guld och en vacker personlighet. Jag väntar.

Till helgen blir de fest å fylla.. usch vad jobbigt.

Natti Natti....

Tänker på dig!